Tanis går på tre olika sorters bett. Ett vanligt tredelat med lösa ringar, ett rakt Novabett och ett hackamore.

Tanis är väldigt känslig i munnen, hon är väldigt känslig i över huvud taget, vid både ridning och annars. I ridningen använder jag mycket vikthjälper, vilket hon lyssnar bra på, man behöver inte styra så mycket med bettet så därför har jag bara "snälla" bett.

Hon är kollad i munnen och har inga fel där, vilket jag tycker är viktigt att veta. jag är yberkänslig med munnar på hästar eftersom det kan finnas så mycket problem. Dock håller Tanis på väldigt mycket med betten. Hon sluter inte alltid läpparna runt hela bettet och grejar och håller på ibland. Men det är liksom bara så hon är. Hon trivs på betten så det är inget fel, hon bara är sådan:)

Det tredelade är det jag haft längst. Det var det bettet jag hade som första bett på henne och det fungerar bra. Det är snällt då det inte går upp i gommen när man tar i tyglarna som ett tvådelat och är flexibelt mer än ett bett med fasta ringar. Dethär bettet sitter på mitt westernträns, så hon rids bara på det när hon går "western".






Novabettet har jag haft sen i juni typ. Jag tänkte att hon kanske skulle fippla mindre med dethär bettet som så många tycker är så bra. Och hon gjorde faktiskt det i början. Men nu går hon lika bra på detta som på det tredelade. Med Novabettet är det bett jag använder hela tiden. Hon funkar ju bra på det så varför inte.





Det tredje "bettet" är mitt hackamore (glömde dock att ta bild). Det använder jag väldigt sällan och då endast vi skritturer. Hon trivs inte lika bra på det som på betten. Det är i princip omöjligt att få henne att söka sig nedåt och hon är svår att ställa med det. Så jag använder det bara när vi skrittar ut, som omväxling för munnen.

Ibland, när jag bara promenerar och hoppar upp sedan eller när man bara ska ut och busrida så rider jag med repgrimman. Hon lyssnar bra på den, både förhållande och sidförande hjälper. Den är också mest som omväxling. Skönt att slippa ha något i munnen varje gång liksom.

När jag har bett använder jag alltid bettskivor. Detta för att hon är så känslig, jag vill inte att hon ska få skav i mungiporna. Dessutom tycker jag att det är riktigt snyggt med bettskivor, så det är liiite därför också:P


Min teori när det gäller bett är, less is more. Jag vill kunna rida min häst på snällaste bettet som finns. Känner man att man behöver ett skarpare så är det lydnaden det är fel på. Jag vill aldrig betsla upp en häst för att den är för het. Då är det med dressyrarbete som krävs. Hästen ska lyssna precis lika bra i grimmasom på kandar. Ock självklart, -Det är handen som gör bettet-