Rädsla för ridning, för en häst eller något med hästar att göra har nog alla hästmänniskor haft, eller har.

Jag är väldig orädd av mig när det gäller hästar och ridning. Bråkar hästen eller blir rädd så är det ju bara att häga med och lösa situationen.

Men jag kan bli rädd i vissa situationer. På tex en helt okänd häst, om det händer något. Som när jag red Quinar i söndags. Jag tänkte att, äsch det är väll bara att sitta upp och visa vem som bestämmer. Men när han (177 hög!) började krångla och lätta i fram, kasta sig och sticka kände jag hur liten jag faktiskt är. Jag, en lite räka mot en 700 kilos häst. Jag har inget att säga till om egentligen. Jag blev rädd när han gjorde sådär för det var nära att jag rammlade av flera gånger.

Hade jag inte hållit på att fluga av hade jag bara blivit arg. Rytit till ordentligt och satt honom på plats. Men nu blev jag rädd, vilket resulterade i att han krånglade en gång till, och en till innan han gav sig. Tredje gången var jag helt beredd och sa till direkt, så då slutade han och traskade på. Samt gav upp.

Men just de sekundrarna när jag känner att jag inte har kontroll blir jag rädd. För det är en så pass ovan känsla för mig. Vill absolut inte låta skrytig, men jag har sällan problem med hästar. Jag är använder kroppsspråket och visar att jag är ledaren, vilket gör att de lyssnar och gör som jag säger.

Det är samma sak på marken. Leder jag en ny okänd häst testar jag alltid den. Gör den halt när jag stannar eller drar den bara i väg.  Drar den så backar jag den och gör om.

Jag har inte råd att hästarna ska springa över mig eller bråka vid ridning. Jag har inget att sätta emot när det är mellan mig och en häst. Detta gör att jag ALLTID måste vara ledaren. Annars kan jag bli skadad eller faktiskt dö. Hästar är inga små gulligull djur, det är stora varelser med enorma krafter. Vi måste helt enkelt fungera ihop. Och då är det jag som ska vara ledaren, punkt slut!

Som med Tanis till exempel, hon måste lyda mig hela tiden. Tar hon ett steg förbi mig, har hon gått över gränsen och jag backar henne och visar att "hallå, det är jag som bestämmer". Hon ska lyda mig jämt, inget snack om saken. Gör hon fel visar jag det direkt. 

Jag jobbar mycket med kroppsspråk när det gäller hästar. De förstår inte svenska, hajar inte när man säger saker till dem. Kroppsspråket därimot förstår dem och använder sig av tillbaka. 

"För att hästen ska förstå dig, måste du förstå hästen. "

"Lite" att läsa, hehe. Men nu vet ni hur jag funkar, hur jag tänker och tycker. Så, japp:P