Montana, som även hon kommer från Svenska Hästars Värn har precis som Irma inte haft det så lätt, fick inte heller mat. Men nu har jag haft henne i snart ett år.

Montana är en brun korsningsponny född 1996. Hon är 147 i mankhöjd och lätt i typen. Hon är en egensinnig häst. Väldigt speciell skulle väll sägas. Envis som en åsna men samtidigt den mysigaste ponnyn man kan tänka sig. Men det gäller att vara ledaren, annars tar hon över.

När jag fick Tanis, som hon till vardags kallas, så såg hon mest ut som ett stort föl. Låååång päls och inte en muskel så långt ögat kunde nå. Hon var även väldigt jobbig i hanteringen. Ingen respekt och bufflig. Genom NH-träning, promenader och daglig hanteringsträning så blev hon en fin ponny. I våras började jag rida henne, hon var inte mycket riden innan, men kan idag gå i form i skritt och trav och galoppen blir bättre och bättre. Skänkelvikningarna kommer mer och mer och framdelsvändingar går ibland.

Jag tränar mycket ledarskapsövningar och NH med henne. Jag är väldigt intresserad av det men är inget proffs. Nu är hon en väluppfostrad ponny som oftast står helt lös i gången när man fixar med henne.

Just nu ligger träningen lite på is då ett ryggproblem uppkommit. Men med tömkörning, longering och promenader aktiverar vi vardagen. Mitt mål med Tanis är att börja rida lite mer dressyr, men även att hoppa in henne när ridhus blir tillgängligt.