Irma är ett halvblodssto på 17 år. Hon är fux, och är lite av stereotypen av ett typiskt "fuxsto". Dvs inte helt lätt att handskas med alltid, haha. Hon är alltid snäll men hon är ganska kaxig och kan ibland vilja bestämma lite för mycket. Hon kan vara ganska grinig och "stoig" också.

Men hon är också en riktig kelgris och kan stå med huvudet i ens famn en lång stund och bara mysa. <3

Imsan, som hon kallas, har inte haft det så lätt tidigare i sitt liv. Hon är en häst från Svenska Hästars Värn och är alltså en häst som på nått sätt har råkat illa ut tidigare. Imsan har som tur är inte blivit slagen eller så, men hon har fått dåligt med mat osv. Nu har hon dock världens bästa hem, med riktigt snälla ägare som tar hand om henne som den guldklimp hon är!

Jag är som sagt "bara" medryttare på Imsan, men det passar mig utmärkt. Jag har inte tid för en alldeles egen häst. Jag rider Imsan tre dagar i veckan och tränar då oftast dressyr. Jag rider alltid utomhus, då vi just nu inte har tillgång till ridhus. Jag får också rida "hur jag vill" (förstå mig rätt, jag får naturligtvis inte busrida och göra dumheter och jag skulle aldrig göra det heller, men det är också den enda regeln som är) och jag har valt att rida mest dressyr.

När jag började rida Imsan så kunde hon inte så mycket, trots sin ålder. Jag började rida henne för ett halvår sedan och då var hon 16 år. Hon kunde grunderna typ. Men nu jobbar vi på framåt, och en stor skillnad syns på henne. Hon har fått otroligt mycket mer muskler vilket har lett till ett sadelbyte för inte så länge sedan. Hon har även blivit stadig i form, hon kan numera skänkelvikning osv. Hon är en jätterolig häst att arbeta med för hon är positiv!

Jaa, jag vet inte vad jag mer ska säga om Imsan. Hon är verkligen världens mysigaste häst och jag är så glad att jag har henne. :) <3

En av mina favoritbilder på mig och Imsan.